Staffan Östlund

Konstnär och Skulptör

Staffan Östlund föddes den 20 november 1924 i Hofors i västra Gästrikland, men hade sin uppväxt i Tierp i norra Uppland. Han var son till kyrkoherden Johannes Östlund och Tora född Hanzon. Studier vid Konstfackskolan, Konstakademin för Professor Fougstedt 1945-1946 därefter Frankrike (5år), Spanien (3år), Italien (1 år). Gift med Kärsti, född Cederblad, barn Charlotte 1951, Michel 1955, Sebastian 1960, Christopher 1966. I sitt andra äktenskap med Ann Kristin, född Eriksson sonen Edvard 1986.

Konstnären i Odinslund

När man vandrar genom Uppsalas hjärtpunkt, Odinslund med alla lövträden på den gamla kyrkogården vid Trefaldighetskyrkan, ligger ovanför på åssluttningen gamla hus i blandning med nybyggnader. I ett par av de gamla husen residerar Staffan Östlund. Man ser att en konstnär bor här, ty utanför är uppställda färdiga och halvfärdiga monumentala skulpturer. Konstnären är både en bevarare och en förnyare av miljön.

Man säger att jag växlar , framförhåller han. Men jag tycker att det finns en röd tråd i det som jag gör. Visserligen målar jag och skulpturerar uttrycken och utför grafik, och det är klart att de konstnärliga uttrycken växlar med olika material. Koppar, plast och järn gör mina skulpturer olika. Jag har försökt att hålla en linje genom alla växlingar.

Han växlar inte bara med materialen. Som skulptör är han både figurativ och non- figurativ, som målare både abstrakt och impressionistisk. Han har genom åren från de tidigare konstnärliga försöken i Tierp, över tiden som keramiker hos Uppsala- Ekeby till studieåren i Paris ständigt känt sig för i olika riktningar och med förtjusning prövat nyheter.

Bestående i hans verk är de behagliga landskapen, ett friluftsmåleri med atmosfär och doft. En stark karakterisering finns också i en rad skulpturala porträtt. Framför allt strävar han efter att få sina metallskulpturer i stora och små format att sväva över små fästpunkter. Han veckar och patinerar och låter mellanrummen ge lyskraft åt sina kompositioner.

Han har lyckats allra bäst, tycker jag, när han samarbetar med arkitektoniska miljöer. Han sätter betong och glas i samband med varandra och låter kopparens uttryckskraft stärkas med veckningar och patineringar. Staffan Östlund älskar att pröva material och driva fram både konstruktion och lyrism.

När han förenar de två dragen finner man i hans konstnärskap en mognad som gör hans verk attraktiva. Då har många trådar tvinnats samman blivit hans röda tråd.

Teddy Brunius, Prof. konsthistoria, Köpenhamn.